Översikt: Från ord till handling – Sverige måste intensifiera sitt agerande för de förföljda rohingyerna.

Publicerad 20 november, 2017 av Svenska Burmakommittén.

Detta är en kort översikt av Sveriges ageranden, uttalanden och möjligheter att påverka i den senaste rohingya-krisen som bröt ut 25 augusti, 2017, i Rakhine.

Uppdaterad 25 november

Photo credit: Olof Senestam

Photo credit: Olof Senestam

Inledning

Den senaste krisen i delstaten Rakhine i västra Burma utbröt i slutet av augusti 2017. Den burmesiska militärens angrepp mot folkgruppen rohingya har av FN beskrivits som ”ett skolboksexempel på etnisk rensning” och har per 20 november 2017 lett till att över 621 000 människor flytt till Bangladesh. Över 800 000 rohingyer befinner sig nu i det muslimska grannlandet till Burma. Samstämmiga vittnesmål från flyende som intervjuats av FN, biståndsarbetare och människorättsorganisationer vittnar om massvåldtäkter, systematiskt dödande, flyende människor som blivit skjutna och hela byar som bränts ner. I ett uttalande den 27 oktober sa en FN-representant att siffran över dödade i Rakhine ”troligtvis är väldigt hög”. Ytterligare tusentals människor, såväl rohingyer som personer med annan etnisk bakgrund, har flytt inom landet och lever idag som internflyktingar. Norra delen av Rakhine är i princip helt avstängt för hjälporganisationer, media och människorättsorganisationer, vilket gör det omöjligt att veta hur stor förödelsen är i området och hur situationen är för de överlevande.

Innehållsförteckning

1. Hur Sverige agerat och vad Sverige kan göra
    1.1 Sveriges agerande
    1.2 Svenska regeringens uttalanden
    1.3 Vad Sverige kan och bör göra 
       1.3.1 Genom EU
       1.3.2 På ASEM-mötet 20-21 november
1.4 Slutsats 

2. Bakgrund
     2.1 Hur Burma styrs
     2.2 Vad kan Aung San Suu Kyi göra?
     2.3 Vem kan stoppa attackerna mot rohingyer och Burmas andra etniska minoriteter?
     2.4 Om Svenska Burmakommittén

1.1 Hur Sverige har agerat och vad Sverige kan göra

1.1 Sveriges agerande

  • Sverige har vid upprepade tillfällen uppmanat den burmesiska militären att upphöra med attackerna, men har inte formulerat vad konsekvenserna skulle vara om militären inte hörsammar detta internationella krav.
  • Sverige har hittills bidragit med 193 miljoner SEK till den enorma humanitära insats som nu pågår i Bangladesh.
  • Sverige har delfinansierat den så kallade Rakhine-kommissionen (the Advisory Commission on Rakhine State) som, under ledning av FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annan, tagit fram rekommendationer för långsiktig utveckling i Rakhine.
  • När EU:s utrikesministrar träffades den 16 oktober för att diskutera krisen, blev de enda konkreta åtgärderna att överbefälhavaren Min Aung Hlaing och andra militära befälhavare inte längre skulle bjudas in till EU och dess medlemsländer samt att EU-medlemsländerna skulle se över sina bilaterala militära samarbeten med Burma. Det efterföljande ministerrådsmötet 13 november resulterade inte i några nya åtaganden.
  • Sedan tidigare har EU ett vapenembargo gentemot Burma.
  • Sverige har enligt vad Burmakommittén erfar varit pådrivande i FN:s säkerhetsråd för att få upp Burma på dagordningen och varit med och initierat flera möten om krisen.
  • Sverige har inte vidtagit några egna åtgärder gentemot Burmas militär eller Burmas civil-ledda regering.
  • Sveriges utrikesminister Margot Wallström har i media sagt att situationen för rohingya-folket uppfyller kriterierna för brott mot mänskligheten, vilket är ett åtalbart brott vid den internationella brottmålsdomstolen  (ICC). Human Rights Watch och Amnesty definierar händelserna som brott mot mänskligheten och etnisk rensning. Storbritannien och USA är några av de länder som benämner det som sker som etnisk rensning, vilket även FN gör.
  • Sverige röstade ja till resolution A/C.3/72/L.48 som antogs av FN:s generalförsamling 16 november, 2017. Till kraven i resolutionen hör att fritt tillträde till Rakhine ska ges till den oberoende undersökningskommission (Fact Finding Mission, FFM) som tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter för att undersöka brott mot mänskliga rättigheter i Rakhine och andra konfliktområden.

1.2 Svenska regeringens uttalanden

Representanter för den svenska regeringen har gjort flera offentliga uttalanden om  den senaste krisen, bland annat i media, sociala media, i riksdagen och i säkerhetsrådet. De svenska ståndpunkter som framkommer kan sammanfattas i följande punkter:

  • Att våldet mot rohingyer genast ska upphöra.
  • Att alla kränkningar mot de mänskliga rättigheterna ska undersökas och ansvariga ställas till svars.
  • Att den ovan nämnda oberoende FN-kommissionen (Fact Finding Mission, FFM) ska ges tillträde till Rakhine. Kommissionen tillsattes efter attackerna mot rohingyer i oktober 2016.
  • Att FN och internationella organisationer ska ges obehindrat tillträde till hela Rakhine.
  • Att de människor som har flytt ska kunna återvända till Burma under frivilliga och värdiga former.
  • Att den långsiktiga planen för utveckling i Rakhine (Advisory Commission on Rakhine State) ska implementeras.

Den 12 oktober 2017 sa statsminister Stefan Löfvén följande i riksdagen:

”När vi följer dessa människors öde drabbas vi av hur eländigt och vidrigt människor kan ha det. Jag pratade med FN:s flyktingkommissarie och några av hans medarbetare för någon månad sedan om vad dessa människor upplever. Detta är faktiskt det vidrigaste som en del har sett. Detta måste få ett stopp. Det är därför vi tar upp det bilateralt med Myanmar. Vi tar upp det via EU. Vi tar upp det i ASEAN. Vi sitter i säkerhetsrådet och tar naturligtvis upp frågan också därför att FN ska agera. Nu är kraven att man ska få stopp på dessa övergrepp. De militära operationerna måste få ett stopp direkt. Det humanitära biståndet måste få en möjlighet att komma in i de humanitära organisationerna. Och det handlar om att se till att man får till stånd en oberoende utredning och ett ansvarsutkrävande. De som begår dessa brott måste naturligtvis ställas till ansvar.”

Den 19 oktober sa biståndsminister Isabella Lövin i riksdagen:

”(…) nog hade vi förväntat oss starkare fördömanden och åtgärder från en regering som är på väg mot demokrati.”

Från Margot Wallströms facebookuppdatering den 7 november:

”Straffrihet för brott mot mänskliga rättigheter kan inte tolereras och det är viktigt att redan nu gå till botten med dessa. ”

Den 19 november sa Margot Wallström till Aftonbladet:

Som jag ser det så utsätts rohingya-folket för brott mot mänskligheten. Det är både omfattande och systematiskt planering och innehåller den typ av allvarliga brott och övergrepp som är oerhört grymma och barbariska.

– EU är redo att vidta ytterligare åtgärder om vi ser att ingenting förändras utan bara förvärras framöver. Vi från omvärldens sida vill utöva tryck och påverka så att man förhoppningsvis fullföljer den utsatta planen och gör någonting tillsammans med Bangladesh.

De ansvariga för dessa brott kommer sannolikt inte att ställas till svars i Burma eftersom militären inte lyder under de civila domstolarna. Därför är det internationella samfundets agerande centralt.

1.3 Vad Sverige kan och bör göra

Genomgående i Sveriges position är att det ställs en rad krav, både nationellt och genom internationella forum, men att det finns väldigt lite formulerat kring vad som sker om Burma inte hörsammar dessa krav. Med undantag för de reserestriktioner som bestämdes inom EU den 26 oktober har Sverige varken bilateralt, genom EU eller genom FN vidtagit några konkreta åtgärder eller sanktioner gentemot Burmas regering eller militär. Detta kan helt enkelt inte anses vara tillräckligt när FN har konstaterat att det som sker är etnisk rensning. Sverige bör:

  • Fortsätta driva frågan i säkerhetsrådet med målet om en bindande resolution som innehåller konkreta åtgärder mot den burmesiska militären i form av ett globalt vapenembargo och individuella sanktioner mot militära ledare. Även om flera länder i säkerhetsrådet motsätter sig ett globalt vapenembargo, inte minst Kina och Ryssland, är det nödvändigt att några länder går i bräschen för att skapa ett tryck i frågan. Detta är något som även EU bör stödja, som redan har ett vapenembargo mot Burma.
  • Tydligt formulera och kommunicera vilka konkreta åtgärder mot den burmesiska militären eller andra myndigheter som Sverige driver, bilateralt eller genom EU och FN.
  • Stödja att säkerhetsrådet hänvisar situationen i Rakhine till den internationella brottsmålsdomstolen (ICC). Återgen krävs att länder går i bräschen för detta.

Sverige måste tydliggöra att det i dagens läge är omöjligt för rohingyer att återvända till Rakhine på ett säkert och värdigt sätt. Det finns inget som garanterar att det våld som rohingyerna utsatts för av militär, polis och folklig mobb inte kommer att upprepas om rohingyerna återvänder nu. De områden som rohingyer flytt ifrån har i flera fall konfiskerats av staten och det finns inget som säger att återvändande rohingyer kommer att återfå sin mark. Istället pågår diskussioner om att återvändandet ska ske till ”modellbyar”, ett finare ord för interneringsläger. Sådana läger skulle förmodligen innebära samma grova kränkningar av rohingyernas mänskliga rättigheter som i fallet med de redan befintliga interneringslägren i Rakhine. Till kränkningarna hör begränsad rörelsefrihet och extremt undermålig tillgång till utbildning och sjukvård. I lägren är rohingyerna fullständigt beroende av bistånd för sin överlevnad. Det är också av yttersta vikt att den statsstödda diskrimineringen av rohingyerna upphör och deras medborgarskap bekräftas med garantier innan de återvänder. Rohingyerna måste ha rätt att återvända som fullvärdiga medborgare. Detta är omöjligt under den nu gällande medborgarskapslagen från 1982, enligt vilken rohingyerna inte räknas till “Burmas 135 nationella raser”.

Vi vet av erfarenhet att enbart hotet om internationella åtgärder har möjlighet att skapa förändring hos Burmas militär. Det är därför av oerhörd vikt att skapa ett tryck utifrån i dessa frågor, som inte slutar vid enstaka uttalanden utan som också landar i konkreta politiska åtgärder och krav.

1.3.1 Genom EU

EU  måste nu  agera för att stoppa den burmesiska militärens övergrepp genom att:

  • Använda alla diplomatiska kanaler för att sätta press på burmas militära och civila ledare.
  • Utöka EU:s nuvarande vapenembargo mot militären till att även omfatta annat materiel, samt avlsuta alla samarbeten med den burmesiska militären.
  • Införa ekonomiska sanktioner riktade mot militären och militärägda företag, samt visumförbud för militära ledare.
  • Verka för att FN ska införa ett globalt vapenembargo mot den burmesiska militären.
  • Verka för att FN:s generalförsamling återinför en återkommande resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Burma.
  • Verka för att FN:s råd för mänskliga rättigheter sammankallas med anledning av den förvärrade människorättssituationen i Burma, i synnerhet i Rakhine, Kachin och Shan.
  • Verka för att FN:s säkerhetsråd remitterar övergreppen mot rohingyer  till den internationella brottsmålsdomstolen (ICC).

Som ovan nämnt fattade EU:s ministerråd på mötet 16 oktober beslut om att högt uppsatta militärer inte längre skulle bjudas in till möten av unionens medlemsländer, samt att ländernas samarbeten med den burmesiska militären skulle ses över. Samma dag aviserade ministerrådet att mer långtgående åtgärder mot den burmesiska militären  skulle övervägas om rohingyernas situation inte förbättrades. På det efterföljande ministerrådsmötet 13 november diskuterades, av mötesanteckningarna att döma, varken rohingyernas situation eller nya åtgärder mot den burmesiska militären. Enligt uppgifter som Svenska Burmakommittén har tagit del av ska EU:s utrikeschef Federica Mogherini ha inlett mötet med nämna krisen och att det kommande ASEM-mötet 20-21 november är ett tillfälle för att adressera situationen. Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) kommer att delta på mötet.

1.3.2 På ASEM-mötet 20-21 november

När utrikesminister Margot Wallström idag reser till Burma för att delta i ASEM-mötet måste hon sätta press på landets ledare så att de stoppar övergreppen och släpper in FN:s oberoende utredare för att  utreda de allvarliga anklagelserna och ställa ansvariga till svars. Wallström bör även kräva att norra Rakhine fullt ut öppnas upp för humanitärt bistånd och media, att de statliga mediernas spridning av avhumaniserande propaganda upphör och att alla de rohingyer som tvingats på flykt får rätt att återvända som fullvärdiga medborgare med full rörelsefrihet. Det skriver Svenska Burmakommitténs verksamhetschef Kristina Jelmin i  Sydsvenskan (20/11).

- Likgiltigheten inför den muslimska minoritetens öde är utbredd. De som står upp mot övergreppen och arbetar för försoning tar stora risker och möter hårt motstånd. Därför är det nödvändigt med internationella påtryckningar.  

Kristina Jelmin, Sydsvenskan 20 november, 2017 (Länk till debattartikel)

Länk till pressmeddelande (20/11)

1.4 Slutsats

Sveriges regering har genom en rad uttalanden konstaterat att det som sker i Burma just nu är hemskt och måste upphöra. Det finns ett tydligt patos i uttalanden från biståndsministern, utrikesministern och statsministern. Men detta patos måste omvandlas till konkreta åtgärder. Det finns ingenting i Burmas historia, i behandlingen av rohingyerna eller i det som utspelar sig nu som tyder på att situationen för rohingyerna kommer förbättras genom interna åtgärder från Burmas regering eller militär. Pressen för förändring måste komma utifrån. Den svenska regeringen måste gå från ord till handling.

2. Bakgrund

2.1 Hur Burma styrs

Burmas konstitution från 2008 togs fram av den forna militärjuntan och skapade en tydlig maktdelning mellan det civila och militära. Genom att helt kontrollera försvarsdepartementet, inrikesdepartementet och gränsområdesdepartementet har militären fortfarande total makt över landets säkerhetsapparat, inklusive försvar, polis, rättsväsende och gränsfrågor. Genom inrikesdepartementet kontrollerar de även landets administrationsstruktur på både nationell och lokal nivå. Dessutom tillsätter militären 25 procent av platserna i parlamentet, vilket gör att de kan lägga in sitt veto mot ändringar i sagda konstitution, då det krävs över 75 procent av rösterna i parlamentet för att den ska ändras.

Burmas civila regering kontrollerar övriga departement, såsom utbildning, miljö, hälsovård, utrikespolitik etc. Konstitutionen hindrar Aung San Suu Kyi från att vara president, då hon har barn med utländskt medborgarskap, men genom skapandet av den nya positionen ”statskansler” (eng. state councellor) lyckades Aung San Suu Kyi skapa en roll som gjorde henne till Burmas de facto ledare trots konstitutionens begränsningar. Aung San Suu Kyi är också Burmas utrikesminister. Presidenten Htin Kyaw, från Aung San Suu Kyis parti NLD, anses helt lyda under henne. Genom Burmas politiska system är det presidenten som utser ministrar. Flera av ministrarna med ansvar för de civila departementen kommer från militären men har alltså blivit tillsatta av Htin Kyaw/Aung San Suu Kyi.

2.2 Vad kan Aung San Suu Kyi göra?

De flesta av omvärldens fördömanden efter att attackerna i norra Rakhine inleddes har riktats mot Aung San Suu Kyi. Detta för att hon dels inte har stoppat dem, dels för att de uttalanden hon har gjort till stor del varit till stöd för militären. Burmas konstitution ger henne inga befogenheter att beordra militären att upphöra med sina operationer i norra Rakhine. Det är värt att notera att hon i detta har fungerat som visst skydd för militären, genom att de i början av attackerna i stort undkom kritik. Kritiken måste riktas både mot Aung San Suu Kyi och Min Aung Hlaing, Burmas överbefälhavare. Vad Aung San Suu Kyi dock kan och kunde ha gjort är att utmana den allmänna uppfattningen om rohingyerna i Burma. Efter decennier av propaganda är den allmänna opinionen i Burma emot rohingyerna. De erkänns inte som en av landets så kallade “nationella raser” och anses inte ha rätt att leva i landet på lika villkor. Detta har medverkat till att det bland allmänheten finns stöd för militärens agerande mot rohingyer. Nationellt har attackerna formulerats som försvar mot islamistiska terrorister och Aung San Suu Kyis eget departement har haft stor del i att sprida den bilden. Innan attackerna spreds uppgifter om att internationella hjälporganisationers biståndssändningar hamnat hos terrorister och det har piskats upp en stämning mot internationella hjälparbetare som gjort det mycket svårt för dessa att verka i området, även när de har haft viss tillgång till området. Detta har också skapat en nationell ”vi mot dem”-självbild i stora sektioner av Burmas samhälle, där internationell media och internationella organisationer ses som partiska gentemot rohingyerna och inte förstår den ”verkliga” situationen. Under förra årets attacker i oktober 2016 möttes anklagelser mot burmesiska armén om organiserade våldtäkter med blinkande skyltar på Aung San Suu Kyis facebooksida med texten ”fake rape”. Istället för att försöka arbeta aktivt mot hets mot folkgrupp och med att bygga interetnisk och interreligiös förståelse, har den civila regeringen underblåst redan djupt rotade fördomar. För detta bör Aung San Suu Kyi och den burmesiska regeringen kritiseras och ställas till svars.

 Mycket av diskrimineringen mot rohingyer bottnar också i att de är utan medborgarskap i Burma, och de lider under särskilt diskriminerande lagar gällande exempelvis rörelsefrihet och familjebildning. Detta hade den burmesiska regeringen också kunnat ändra om de velat. När det inte har pågått militära attacker i Rakhine har det också varit Burmas civilledda regering som har stoppat tillträdet för hjälporganisationer till Rakhine.

2.3 Vem kan stoppa attackerna mot rohingyer och Burmas andra etniska minoriteter?

Den som har det yttersta ansvaret för attackerna mot rohingyer är Burmas högste militäre ledare Min Aung Hlaing. Det är han som kan beordra sina trupper att upphöra med attackerna. Det är även Min Aung Hlaing som är ansvarig för attackerna mot andra minoriteter i Burma. Just nu pågår attacker, förutom mot rohingyer, främst i nordvästra Burma mot minoritetsgrupper i delstaterna Kachin och norra Shan. Den FN-tillsatta kommission som ska utreda brotten i Rakhine har även till uppgift att undersöka MR-brott i övriga delar av Burma, inklusive övergreppen i Kachin och Shan.

 

2.4 Om Svenska Burmakommittén

Svenska Burmakommittén är en politiskt och religiöst obunden medlemsorganisation som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma sedan 2000. Vi gör detta genom att sprida information och driva påverkansarbete i Sverige samt genom biståndsfinansierat utvecklingssamarbete i Burma. I Burma har vi fokuserat vårt arbete till att jobba med främst små medlemsorganisationer som på olika sätt arbetar för större gräsrotsinflytande på lokalnivå, och som även försöker påverka den burmesiska politiken nationellt. Vi har valt att arbeta främst med grupper som representerar etniska och religiösa minoriteter och/eller som jobbar med kvinnors rättigheter. Vi har ett tydligt jämställdhets- och antidiskrimineringsfokus i vårt arbete och lägger stor vikt vid att utveckla kapaciteten hos våra burmesiska samarbetspartners för att förstärka deras oberoende och säkerhetsställa långsiktigheten i deras arbete. Vi arbetar med grupper som skulle ha svårt att ta del av biståndspengar genom större program på grund av deras småskalighet och de ofta väldigt stora summor som större biståndsgivare förväntar sig att implementerande grupper ska kunna hantera.

Källor

Margot Wallström, statusuppdatering på facebook (7 september, 2017)
https://www.facebook.com/margot.wallstrom/posts/1429132323802493

Wallström: Viktigt Suu Kyi håller sina löften (19 September, 2017)
https://www.sydsvenskan.se/2017-09-19/wallstrom-viktigt-suu-kyi-haller-sina-loften

Svar på skriftlig fråga: Övergreppen mot rohingyer, riksdagen (11 oktober, 2017)
http://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svar-pa-skriftlig-fraga/overgreppen-mot-rohingyer_H51262

Riksdagens protokoll (12 oktober, 2017)
https://data.riksdagen.se/fil/B1587DA0-4356-4E7E-B756-30DBEC30C663

Uttalande från Sverige vid FN:s säkerhetsråds (13 oktober, 2017)
http://www.government.se/statements/2017/10/statement-by-sweden-at-the-un-security-council-arria-formula-meeting-on-myanmar/

Uttalande av utrikesminister Margot Wallström (14 oktober, 2017)
http://www.government.se/statements/2017/09/statement-by-the-minister-for-foreign-affairs-on-the-crisis-in-rakhine-state-myanmar/

Uttalande från EU:s ministerråd (16 oktober, 2017)
http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2017/10/16/myanmar-burma-conclusions/

Svar på skriftlig fråga: Förföljelsen av etniska minoriteter, riskdagen (18 oktober ,2017)
http://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/forfoljelsen-av-etniska-minoriteter-i-burma_H51182

Riksdagens protokoll (19 oktober, 2017)
https://data.riksdagen.se/fil/189DEF1E-9CEE-4747-A883-3F6F9A074F87

Uttalande från FN:s säkerhetsråd  (6 november, 2017)
http://www.un.org/press/en/2017/sc13055.doc.htm

Margot Wallström, statusuppdatering på facebook (7 november, 2017)
https://www.facebook.com/margot.wallstrom/

Mötesanteckningar, EU:s ministerrådsmöte (13 november, 2017)
http://www.consilium.europa.eu/media/31526/st14239en17.pdf

Publicerad i Nyheter