Debattartikel: Sverige och EU – stöd demokrati i Burma, inte diktaturen!

Artikeln publicerades i Dagens ETC den 17/2 2015.

Burma är fortfarande en diktatur. Trots att Sverige och EU har uttalade mål att stödja demokratisering i landet signaleras istället stöd för samma gamla politiska elit, genom tystnad om människorättsbrott, bistånd till statliga myndigheter, handelsavtal och lyfta sanktioner. Omvärlden måste visa att man står på de demokratiska krafternas sida.

I torsdags (12/2) uppmärksammade SvD svenska Raoul Wallenberginstitutets stöd till Burmas människorättskommission MNHRC. Kommissionen består av gamla juntaföreträdare. Den tillsattes av Burmas regering för att utreda allvarliga människorättsbrott – men den tycks snarare täcka upp dem.

Burma är fortfarande en diktatur. Den reformprocess som ingivit omvärlden så mycket hopp har kommit av sig. Valet som ska hållas 2015 kan inte bli rättvist så länge nuvarande konstitution ligger, en konstitution som garanterar militären politisk kontroll och straffrihet för begångna människorättsbrott.

Och storskaliga människorättsbrott pågår. Nyligen våldtogs och dödades två unga lärare i norra Burma och regeringen har hotat åtala journalister som vågar antyda att militären är inblandad. I västra Burma är hundratusentals människor ur den statslösa folkgruppen rohinya instängda i jättelika läger. Deras situation, rubricerad av Human Rights Watch som etnisk rensning, utgör en kris av gigantiska mått. Diskrimineringen mot rohingyas, och andra minoriteter, har tydlig koppling till myndigheter.

Dessa brott och hot är inga nyheter. Det som är nytt är omvärldens tystnad kring människorättskränkningarna i Burma. På senare tid har de mänskliga fri- och rättigheterna i landet erfarit en rejäl tillbakagång. Amnesty International larmar om att allt fler fredliga aktivister åtalas. I ljuset av detta är fortsatt stöd till den statskopplade människorättskommissionen högst tveksamt.

Även det svenska institutet ISDP, som finansieras av biståndsmedel genom UD, jobbar enligt egen utsago i nära samarbete med Burmas regering. Winston Set Aung, en av ISDP:s medarbetare, leder Burmas statsägda Thilawa SEZ Management Committee – delägare i en industrizon söder om Yangon där lokalbefolkning fördrivits. Enligt kritiker ägnar sig Winston Set Aung åt whitewashing. Physicians for Human Rights avslöjar hur hans organisation förmått boende att flytta under hot, och ordnat nya hem som inte ens möter standarden för flyktingläger vid humanitära katastrofer.

”Vi önskar att Sverige och svenska organisationer kunde hjälpa de sårbara i Burma, som de som mister sina hem och möjligheter till försörjande,” säger U Mya Hlaing från Thilawa Social Development Group, ”istället för att stärka affärsmagnat som inte arbetar för folkets rättigheter.”

Burmas makthavare kan också glädjas åt ett nytt miljardstöd från EU. Stödet har som ett av sina främsta syften att stärka den burmesiska staten, en stat som fortfarande kontrolleras av militären.

Trots att både Sverige och EU har uttalade mål att stödja demokratisering och mänskliga rättigheter i Burma signaleras sammantaget istället stöd för samma gamla politiska elit, genom tystnad om människorättsbrott, bistånd till statliga myndigheter, lyfta sanktioner och förmånliga handelsavtal.

Burmas pågående reformprocess är utformad av militären. Det är tydligt att mänskliga rättigheter och folkligt deltagande inte är prioriterat i denna process. Sann demokrati måste byggas underifrån genom ett starkt civilsamhälle och aktiva gräsrötter.

De oberoende organisationer som nu växer inom Burmas civilsamhälle har en avgörande roll i att granska makten, organisera människors intressen och trycka på för förändring, inte minst i kampen för konstitutionsändring inför de stundande valen.

Men de för en ojämn kamp. Omvärlden måste visa att man står på de demokratiska krafternas sida.

Jerker Ekvall, ordförande Svenska Burmakommittén

Shantana Shahid, informationsansvarig Svenska Burmakommittén

Publicerad i Nyheter