Burmakommittén följer med bestörtning fallet rörande Emmanuel Rise

Angående Emmanuel Rise och svårigheten att erhålla burmesiska ID-handlingar

Svenska Burmakommittén har under de senaste veckorna med bestörtning följt fallet rörande Emmanuel Rise från Burma/Myanmar, tillhörande den etniska minoriteten Karen, som sedan 2012 varit bosatt i Sverige. Emmanuel är gift med svenska Carina Brandow och paret har tillsammans två barn med svenskt medborgarskap. Emmanuel och hans familj är bosatta i Karlstad där Emmanuel också har jobb. Trots detta har Migrationsverket och sedan Migrationsdomstolen beslutat att Emmanuel ska utvisas från Sverige till Burma, där han inte varit bosatt på 22 år.

Grunden för Migrationsverkets och sedan Migrationsdomstolens beslut är att det pass som Emmanuel rest till Sverige på och som tidigare godkänts som ID-handling både i Thailand och Sverige är manipulerat och att hans identitet inte går att fastställa. Därför ska han utvisas från Sverige. Emmanuel har överklagat beslutet till Migrationsöverdomstolen som väntas fatta beslut om prövning inom kort. Blir det avslag har Emmanuel fyra veckor på sig att lämna Sverige, annars deporteras han.

Svenska Burmakommittén kan inte i detalj kommentera det enskilda fallet. Vi noterar dock att Migrationsverket och Migrationsdomstolen inte tycks ha tagit Barnkonventionen och barns rätt till sina föräldrar tillräckligt i beaktande i sitt beslut om Emmanuel Rises rätt att stanna i Sverige.

Vi vill också framföra följande generella punkter avseende frågan om burmesiska ID-handlingar, fastställande av identitet och registrering av människor i Burma:

  • Att personer födda och uppvuxna i Burma, speciellt de som tillhör etniska minoriteter, inte finns upptagna i något personregister är inte ovanligt. Många etniska minoritetsgrupper, inklusive Karen, har länge befunnit sig i väpnad konflikt med den burmesiska armén och det har funnits många anledningar till att föräldrar valt att inte registrera sina barn, eller att människor tagits bort ur registren. Därför är det inte ovanligt att personer saknar födelsebevis och inte finns med i några register.
  • Det finns inte heller en statlig byråkrati som fungerar på samma sätt i hela Burma. Det innebär att det är stor skillnad mellan olika geografiska områden, mellan stad och landsbygd, på hur registreringen av medborgare ser ut. Denna påverkas också i hög grad av förekomsten av väpnade konflikter och huruvida den burmesiska staten har kontroll i det berörda området. Det kan vara en fråga om personlig säkerhet att inte ha någonting med den statliga administrationen att göra.
  • Att införskaffa pass och visum genom ombud är inte ovanligt i Burma, inte heller att göra det genom agenter eller ambassadtjänstemän i Thailand. Ofta har detta varit det enda sättet för personer från etniska minoriteter att erhålla ID-handlingar.

Det är inte första gången Svenska Burmakommittén uppmärksammas på fall där burmeser tillhörande etniska minoriteter haft svårigheter att i Sverige kunna styrka sina identiteter för att erhålla uppehållstillstånd och/eller medborgarskap. Vi vill därför lyfta frågan huruvida kraven på bevisföring i dessa fall är anpassad till den verklighet som Emmanuel och många andra burmeser faktiskt lever i, och om det finns skäl att se över bedömningskriterier och praxis i dessa fall.

 

Svenska Burmakommittén

Publicerad i Uncategorized