En nyårshälsning från ordföranden
Så lider 2007 mot sitt slut. Till skillnad från många andra år som passerat ganska obemärkt förbi, så kommer jag aldrig att glömma år 2007. Det är ett av de mest dramatiska åren i Burmas historia, och för egen del tror jag inte att jag ännu riktigt har förstått hur stort det som hänt är. Vi som är engagerade i Burmas öde kommer att minnas hösten 2007 resten av våra liv.
En liten skara människor gav sig ut på gatorna och visade ett obeskrivligt mod när de började demonstrera i Rangoon. Efter några veckor var det tusentals, hundratusentals, människor som öppet trotsade en av världens mest brutala regimer genom att fredligt tåga längs gatorna.
Hur många människor som dödades av militären kommer vi aldrig få veta. Tusentals människor är försvunna, arresterade och torterade. Det är en mörk verklighet som råder. Men på många sätt är situationen ändå bättre nu än den var innan demonstrationerna. Det burmesiska folket reste sig med ett enormt mod och visade med all önskvärd tydlighet sitt missnöje med regimen. Omvärlden vaknade.
Svenska Burmakommittén har länge försökt väcka engagemang för Burma, något som periodvis har varit trögt. I våras var EU:s sanktioner mot Burmas militärjunta uppe för beslut i unionen. SBK arbetade naturligtvis för en skärpning av politiken, men Sveriges regering visade inget intresse i frågan, liksom de flesta regeringar i unionen. I och med höstens demonstrationer var läget ett annat och sanktionerna mot juntan skärptes betydligt.
FN:s arbete har intensifierats genom det särskilda sändebudet Ibrahim Gambari. Ännu har det inte gett något resultat, men det är enormt viktigt att det intensiva diplomatiska arbetet fortsätter för att på bidra till att skapa förutsättningar för en genuin dialog för förändring.
I FN:s säkerhetsråd utgör Kina och Ryssland fortfarande hinder för en bindande resolution om Burma. Positivt i sammanhanget är ändå det uttalande som säkerhetsrådet gjorde i samband med demonstrationerna, som var betydligt skarpare än väntat med tanke på att Kina faktiskt stod bakom det. Även Asean har skärpt tonläget mot sitt medlemsland Burma. Att Asean samlat gick ut och fördömde militärens våldsanvändning visar på en ny attityd från samarbetsorganisationen, även om andra incidenter visat att förändringen inte är så dramatisk som man kunde hoppas.
Här hemma och världen över fortsätter arbetet. Vi har inte uppnått vårt mål än: att en genuin dialog mellan militären och oppositionen ska komma till stånd. Men under året har vi tillsammans med våra allierade värden över sett till att komma närmare några av våra delmål. Vi vet vad vi ska göra under 2008. Fortsätta. Och nu är vi fler än någonsin.
Gott Nytt År
önskar
Karin Strandås och Svenska Burmakommittén