Svenska Burmakommitténs ordförande Karin Strandås har kommenterat frisläppandet av Aung San Suu Kyi i ett flertal media under dagen. Se bland annat klipp i SVT:s rapport och lyssna till inslag i ekot. Vårt uttalande i samband med frisläppandet finns också citerat i en rad tidningar på nätet, bland annat på Aftonbladet.
Burmas oppositionsledare, nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, har släppts ur sin husarrest. Hon har suttit fängslad i 15 av de senaste 21 åren.
– Det är mycket positivt att Aung San Suu Kyi nu släpps från sin fångenskap. Hon är otroligt viktig för Burmas demokratirörelse och en förebild för många i Burma och världen över. Men det är viktigt att vara på det klara med att hennes frigivning inte innebär någon större politisk förändring från juntans sida, säger Karin Strandås, ordförande i Svenska Burmakommittén.
Burma har i dagsläget ungefär 2 200 politiska fångar, varav Aung San Suu Kyi var en. I söndags höll Burma val, vilka i stora delar av omvärlden fördömts för att vara ofria och odemokratiska. Dessutom har flera rapporter om utbrett valfusk kommit från Burma. Juntans parti USDP har förklarats som segrare. Aung San Suu Kyis parti NLD har upplösts av militärjuntan.
– Det är mycket viktigt att omvärlden och Sverige fortsatt sätter hård press på Burma för att försöka få till stånd förändring. Den svenska regeringen måste tydligt ta avstånd från valet och ställa sig bakom förslaget om att en FN-kommission ska tillsättas för att undersöka misstänkta brott mot mänskligheten och krigsbrott i Burma, säger Karin Strandås.
För mer information, kontakta:
Karin Valtersson, informationsansvarig Svenska Burmakommittén 070-615 61 62
Svenska Burmakommitténs ordförande Karin Strandås medverkade i TV4:s Nyhetsmorgon i morse och berättade om utvecklingen i Burma i samband med “valet”. Se inslaget här.
Svenska Burmakommitténs ordförande Karin Strandås deltog igår, fredagen den 5 november, i Studio Ett i P1 och diskuterade det kommande valet i Burma. Här kan du lyssna på inslaget.
Igår, fredagen den 5 november, chattade Svenska Burmakommittén på dn.se om valet i Burma. Gå gärna in där och läs frågorna och våra svar!
Svenska Burmakommittén ingår i ett europeiskt nätverk av organisationer som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter i Burma. Inför söndagens val i Burma har en rad organisationer i detta nätverk, bland annat Svenska Burmakommittén, gjort ett uttalande angående valet, som finns att läsa nedan:
We, the undersigned organisations, do not believe that fake elections due in Burma on 7th November will be a meaningful step towards the promotion of human rights and democracy in Burma. We therefore call on the international community to unite behind a revived UN-led effort to secure genuine dialogue between the dictatorship ruling Burma, the democracy movement, including Aung San Suu Kyi and National League for democracy, and ethnic representatives.
The extreme repression and human rights abuses taking place in Burma make it impossible for elections to be free and fair.
However, even if the elections were free and fair, it would not bring real change to Burma, as a new constitution which comes into force after the elections is written by the military solely to preserve dictatorship. With 25 percent of seats in Parliament guaranteed for the military, it is impossible to change the constitution, as more than 75 percent of votes in the Parliament are required. Power will lie not with parliament, but instead with a new National Defense and Security Council which will be dominated by the military.
Furthermore, by refusing to grant rights and some level of autonomy to Burma’s ethnic nationalities, and instead seeking to extend control over ethnic areas by forcing groups on ceasefire to submit to becoming part of the Burmese Army, the elections and new constitution threaten increased conflict and instability.
None of the reforms normally seen from a dictatorship beginning a process of change have taken place in Burma. Instead repression in Burma has increased.
Since 2003 the international community has largely focussed on trying to reform the dictatorship’s so-called roadmap to democracy. Not a single political reform or compromise proposed by the United Nations or others has been accepted.
The United Nations Security Council, United Nations General Assembly, United Nations Secretary General, the G8, European Union and many other governments have all stated that the solution to Burma’s problems lies in securing genuine dialogue between the dictatorship, the democracy movement and ethnic representatives. However, no serious coordinated effort to secure such dialogue has ever been made. The last serious effort to secure dialogue was initiated by UN envoy Razali Ismail ten years ago, but this largely excluded ethnic representatives.
It is time for Secretary General Ban Ki-moon to personally take the lead in securing dialogue that leads to national reconciliation and a transition to democracy. He should have the full and high level backing of governments around the world. The excuse that we must wait and see what happens with the elections can be used no longer. Now it is time for action.
The European Burma Networks brings together organisations promoting human rights and democracy in Burma, and works in solidarity with Burma’s democracy movement.
Actions Birmanie (Belgium)
Association Suisse-Birmanie
Austrian Burma Center
Burma Action Ireland
Burma Aktion (Germany)
Burma Campaign UK
Burma Center Prague
Christian Solidarity Worldwide
CISL – ITALY
European Karen Network
Info Birmanie
Norwegian Burma Committee
Olof Palme International Center, Sweden
People in Need, Czech Republic
PES Stockholm
Socialdemocratic Students of Sweden
The Swedish Burma Committee
I Svenska Dagbladet skriver Svenska Burmakommitténs ordförande Karin Strandås tillsammans med f d ambassadören Jan Axel Nordlander om helgens val i Burma.
Du kan läsa den på SvDs hemsida, eller nedan.
Juntan måste ställas till svars
Publicerad: 5 november 2010, 04.33. Senast ändrad: 5 november 2010, 08.06
BURMA Om söndagens val i Burma ges legitimitet innebär det stora risker för tiotusentals flyktingar. Det försämrar också oppositionens redan svåra läge, skriver före detta ambassadören Jan Axel Nordlander och Karin Strandås, ordförande Svenska Burmakommittén.
På söndag är det val i Burma, för första gången på nästan 20 år. Valen blir varken fria eller allmänna. NLD, som vann det förra valet, har upplösts av militärjuntan. Partiledaren och nobelpristagaren Aung San Suu Kyi sitter fortfarande i husarrest och får inte kandidera. Invånarna i omkring 300 byar har förbjudits att rösta. En ny grundlag garanterar att militären kommer att fortsätta att styra, om än omklädd från uniform till kostym.
Burmas militärjunta bryter mot i stort sett alla artiklar i FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna. Regimen bedriver ett regelrätt krig mot etniska minoriteter, ett krig som ödelagt tusentals byar och gjort hundratusentals invånare till internflyktingar.
Drygt 2000 politiska fångar avtjänar långa straff och 150000 flyktingar bor sedan länge i läger i Thailand. Generalerna har drivit det förr rika Burma till konkursens brant genom vanstyre, korruption och hejdlösa satsningar på vapen och soldater. Det uppges nu att Burma i samarbete med Nordkorea utvecklar ett eget nukleärt program. Militärjuntans Burma är ett hot mot fred och stabilitet i Sydöstasien.
EU och USA har sedan länge sanktioner mot militärjuntan. Sanktionerna har inte förmått ändra generalernas politik men de har utan tvekan svidit i skinnet. Grannländerna i det asiatiska samarbetsorganet Asean har istället förespråkat engagemang med juntan, men inte heller det har gett resultat. Det finns en trötthet hos det internationella samfundet och en allt starkare tendens att tona ner kritiken mot regimens förtryck till förmån för möjligheten till handel.
Denna trötthet leder vissa stater till resonemang om att varje förändring i Burma är positiv – det kan inte bli mycket sämre tänker man – och att valen därför bör välkomnas. Argumentet är att de nya institutionerna ändå blir delvis representativa och kanske kan generera ytterligare förändringar. Men vi får inte begå samma misstag som efter valen i DR Kongo häromåret; luta oss tillbaka efter genomförda parlamentsval och betrakta allt som i sin ordning, bara för att vi är trötta på kriser. Vid sidan av militärjuntans krigsbrott, tortyr, avrättningar utan laglig grund och summariska rättegångar så är den humanitära situationen i Burma ytterst kritisk. Nästan ingenting satsas på sjukvård och utbildning. Andelen undernärda barn är alarmerande. Ges valen legitimitet av omvärlden finns risken att Thailand, med hänvisning till att läget normaliserats, deporterar landets burmesiska flyktingar. Utvisar dem till tortyr och tvångsarbete.
Sverige har hållit en berömvärt rak linje i Burmafrågan. I många år ansvarade vi för en resolution i FN:s generalförsamling. Vi bidrar med demokratistöd och humanitär hjälp. Inom EU har vi stött de sanktioner som införts mot juntan. Men EU vacklar nu i sin hållning till Burma samtidigt som Kina, Indien och Thailand inte är intresserade av att begränsa sina relationer med juntan.
Den svenska regeringen måste fortsätta vara en offensiv kraft för förändring i Burma:
• Sverige och EU bör underkänna det på förhand bestämda resultatet av novembervalet. Vi bör i stället erbjuda regimen att lyfta delar av sanktionerna mot att militären genomför reella förändringar i demokratisk riktning, till exempel genom att släppa alla politiska fångar, upphöra med kriget mot de etniska minoriteterna och inleda en dialog med oppositionen.
• Sverige bör stödja kraven på att en FN-kommission tillsätts för att undersöka påstådda krigsbrott och brott mot mänskligheten, som juntan begått. Hotet om att bli dragen inför rätta kan bidra till att avskräcka från vidare övergrepp och påverka juntan att ta positiva steg.
• Sverige bör bilateralt och via EU ge oppositionen samma slags stöd som vi gav ANC i Sydafrika. Biståndet bör gå till flyktingarna, till politiska ledare i exil, till samarbete mellan de etniska grupperna, till fria medier, till kvinnors deltagande och utbildning, och till dissidenter och internflyktingar inne i landet.
Militärjuntan saknar såväl vilja som förutsättningar att förvandla Burma till ett demokratiskt land med god samhällsstyrning och respekt för mänskliga rättigheter. Förändringar i Burma – till ett anständigt liv efter 50 år av militärdiktatur – måste komma inifrån. Men de kommer inte att inträffa utan starkt stöd utifrån.
JAN AXEL NORDLANDER
Sveriges ambassadör för mänskliga rättigheter 2005–2010, dessförinnan ambassadör i Rangoon
KARIN STRANDÅS
ordförande Svenska Burmakommittén
Svenska Burmakommitténs ordförande Karin Strandås medverkade idag i Obs i P1, där hon förklarade problemen med det kommande valet i Burma. Du kan lyssna till inslaget här.
Nedan finns även den text som Karin Strandås läste upp under sändningen.
Inför valet i Burma
Det är val på söndag. Men på TV sänds inga utfrågningar, i tidningarna finns inga partiledarporträtt och stan är inte nedlusad med klyschiga valaffischer. Ett val utan rörelse. Eller… nej… här och där går det att se spår av aktivism. En liten uppklistrad lapp, ett ord sprejat med röd färg på en betongvägg, ett i smyg uppkopierat flygblad. Det är val i Burma.
Inga partiledare på TV, men gott om politiska ledare i fängelse. Inga slagord, inga torgmöten, inga valstugor. Ett val utan val. Juntan bestämmer vilka som får ställa upp, vilka som får rösta och vilka som får synas och höras. En som definitivt varken får synas eller höras är nobelpristagaren Aung San Suu Kyi som sitter i husarrest. Det har hon gjort i 14 av de senaste 20 åren. För 20 år sedan var det val förra gången, då vann hennes parti NLD en jordskredsseger. Men Suu Kyi sattes bakom lås och bom, liksom många av hennes kollegor. Andra fick fly ut i djungeln, lämna landet.
Inför söndagens val har militärjuntan låtit upplösa NLD. Den här gången tar man inga risker utan kontrollerar hela förloppet noga. Generalerna har snickrat ihop en ny konstitution som ska träda i kraft i samband med valet. Det tog 14 år att få till den, ändå är försöken att få den att framstå som ett steg mot demokrati riktigt taffliga. Att militären tänker behålla makten är uppenbart. Till exempel så är 25 procent av platserna i parlamentet vikta för militären, liksom de viktigaste ministerposterna. Militären får också vetorätt.
Varför lägger man ner så mycket jobb på en process som så uppenbart inte har något berättigande? Varför låtsas man skapa demokrati?
Därför att det funkar. Det är häpnadsväckande, men det gör det faktiskt. Många regeringar, också i europeiska demokratier, tänker att det här valet, det kan det nog bli något av. De är trötta på att inget förändras och tänker att all förändring måste vara av godo. Tyvärr är det inte så.
Valet innebär inte bara att en del av generalerna byter om från uniform till kostym. Enligt den nya konstitutionen så får juntan också straffrihet för alla brott som de har begått.
FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter i Burma, Tomás Ojea Quintana lämnade tidigare i år en rapport där han hävdar att juntans våld är så systematiskt och grovt och av en sådan omfattning att det kan vara att rubricera som brott mot mänskligheten och krigsbrott. Samma år som Quintana lämnar detta vittnesmål så ger Burmas generaler sig själva amnesti för brotten.
13 länder har tagit ställning för Quintanas förslag om att inrätta en FN-kommission för att undersöka brotten mot de mänskliga rättigheterna i Burma. Det är dags att den svenska regeringen gör likadant. De som är ansvariga för förtrycket och våldet måste ställas till svars. Vi ska inte köpa juntans bluff. Vi ska inte erkänna ett val utan val.
Karin Strandås, ordförande i Svenska Burmakommittén